Tiden...

 
 Tiden som går,

Läker inga sår,

Flickan som gråter,

 Vet att hon aldrig blir förlåten.

I hennes liv existerar bara smärta,

Som skär djupa sår i hennes redan sargade hjärta.

Tårarna som rinner,

Minnena som ännu brinner.

Nu kommer inte längre några tårar,

 Men ändå är hon så rädd för att åter bli sårad.

 

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0